Jajjemen, jag ringde nog till och med någon minut innan åtta i morrse (då telfontiderna startar) och FICK EN TID (halleluja) ni ska veta hur skönt det var att inte höra rösten som säger `just nu finns inga telefontider lediga bla bla) utan nu hörde jag: vi ringer upp dig 08.40 :) SHOOHO! Kors i taket!
Jag gav mig ut på en morgon promenad (jag måste väl ändå få röra lite på mig i alla fall och lite luft har väl aldrig skadat?) Det blev en kortis så jag var hemma till 08.40 ... Men inte förrens 09.00 ringde telfonen och jag fick tid till en läkare 10.00 Snabba ryck det gillar vi! :)
Så trevlig läkare så :) Jag har någon virusinfektion i svalget, halsmandlarna som jag vet än så länge. Sen fick jag ta blodprov mot virusinfektion och något mer (jag förstår mig inte riktigt på deras språk där borta) i alla fall så blev jag stucken i armen det gick tipp töpp vi sa tack och hej och jag traskade ut i korridoren.
När jag kommit en bit hör jag någon som skriker mitt namn SOOOOFIIIIIAAA du måste komma tillbaka, du måste komma igen. JAG TÄNKER NU ÄR JAG DÖENDE, VAD ÄR DET FÖR FEL?! Många tankar hann komma på den sekunden och pulsen ökade. Jag traskade tillbaka och hon förklarade att doktorn hade lagt till något prov som skulle tas. Så det var ju bara att slänga fram andra armen och här, varsågod stick mig igen tack för det är så himla skönt! Naturligtvis skulle det krångla också och den for ur och hon stack in i gen och SMÄRTA. Fyfan vad ont det gör, jag känner det fortfarnade varenda minut varje sekund. ont ont ont!
Så ja, nu förhoppningvis kanske jag kan få ett svar vad det är för fel på mig?! Om inte, så får jag leva med den frågan ett tag tilll.. låt mig slippa. . . tack
Jag gav mig ut på en morgon promenad (jag måste väl ändå få röra lite på mig i alla fall och lite luft har väl aldrig skadat?) Det blev en kortis så jag var hemma till 08.40 ... Men inte förrens 09.00 ringde telfonen och jag fick tid till en läkare 10.00 Snabba ryck det gillar vi! :)
Så trevlig läkare så :) Jag har någon virusinfektion i svalget, halsmandlarna som jag vet än så länge. Sen fick jag ta blodprov mot virusinfektion och något mer (jag förstår mig inte riktigt på deras språk där borta) i alla fall så blev jag stucken i armen det gick tipp töpp vi sa tack och hej och jag traskade ut i korridoren.
När jag kommit en bit hör jag någon som skriker mitt namn SOOOOFIIIIIAAA du måste komma tillbaka, du måste komma igen. JAG TÄNKER NU ÄR JAG DÖENDE, VAD ÄR DET FÖR FEL?! Många tankar hann komma på den sekunden och pulsen ökade. Jag traskade tillbaka och hon förklarade att doktorn hade lagt till något prov som skulle tas. Så det var ju bara att slänga fram andra armen och här, varsågod stick mig igen tack för det är så himla skönt! Naturligtvis skulle det krångla också och den for ur och hon stack in i gen och SMÄRTA. Fyfan vad ont det gör, jag känner det fortfarnade varenda minut varje sekund. ont ont ont!
Så ja, nu förhoppningvis kanske jag kan få ett svar vad det är för fel på mig?! Om inte, så får jag leva med den frågan ett tag tilll.. låt mig slippa. . . tack
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar